Madelené Karlsson - Livet i norrland!

Jag är tillbaka mina vänner! Ni kan nog inte förstå vad jag har varit på för äventyr. Jag kan inte förstå det själv. Det känns som att det var nyss vi for. 34 dagar ute i Europa. Två brudar på egen hand. När jag sitter och berättar om våra upptåg känns det inte som att orden som mina läppar formar passar mig. Har jag verkligen varit där? Den otroligt dyra restaurangen i Budapest som var så fruktansvärt billig för oss svenskar. Satt vi verkligen där?

 

Det finns så otroligt mycket att berätta. Så mycket att visa och så mycket att smälta. Det har inte slagit mig än att vi har varit ända nere i Italien och ätit den mest fantastiska glassen mina smaklökar någonsin avsmakat. Att jag har rört vid Eiffeltornet i Frankrike. Gått på samma mark som tusentals människor gjort i Auswitch. Det är svårt att smälta. Det är ju bara alla andra som åker ut på sådana resor, inte jag.

 

Bilder kommer mina vänner. 1500 bilder som tyder på att jag faktiskt har varit på alla dessa ställen. 1500 bilder som bekräftar mina tvivel.

En produktiv dag idag. Började med att jag inte kunde sova då jag är fruktansvärt nervös inför resan, på ett positivt sätt. Så jag har hunnit packa, tvätta, handla, baka och ska nu snart börja med middagen. Allt för att komma på andra tankar för en liten stund, annars lär det sluta med att jag får en hjärtattack. Just nu ligger pulsen på 200 och lär göra det fram tills imorgon.

 

Detta kan bli det sista inlägget under min livstid om jag dör där borta. Vilket jag mest inte tror, eller för den delen hoppas på. Jag har blogg.se appen, men om jag kommer att använda den är en annan femma. Ni får se helt enkelt. Annars får ni följa mig och Maria på vår instagramprofil!

 

Ha det helt fantastiskt!♥

Hej vänner! Idag är det fredag och solen strålar med sin närvaro, som den dessutom har gjort hela veckan. Känns fantastiskt underbart! Värmen är verkligen på ingång och det syns tydligt på min ansikte som nu mer liknar en stekt tomat. Att jobba i stugan idag under strålarna gjorde nog inte ansiktet mindre rött, meen det är bara att härda!

 

Som skrivet är det fredag idag och det innebär att det är FYRA dagar kvar innan vi åker vidare mot Amsterdam. Kan fortfarande inte riktigt fatta det. Tidspessimist som jag är har jag förvånansvärt inte börjat packa allt? Visserligen vet jag precis vad jag ska ha med mig, men när kläderna är framme kommer det bli kaos i huvudet. Då är det ännu mer på riktigt.

 

Jag har träffat vänner som undrar vad vårt instagramkonto heter där vi kommer lägga upp bilder. Det börjar väl bli dags att avslöja det nu. Användaren är fortfarande privat, men ni som vill följa kan begära det fram tills tisdag då vi öppnar upp profilen och den blir offentlig! Den heter följande: traveleuropebytrain . Välkomna att följa den!

Det är drygt en vecka kvar tills jag och Maria far ut på nya äventyr. JAG som är tidspessimist och har kontrollbehov, till den milda grad att jag vill veta när, hur, var och varför. Nu ska vi ut och ta dagarna som de kommer, lite Carpe Diem över det hela, men fortfarande ingen planering om vart vi ska bo. Bara hur tågrutten kommer att vara. Från början kändes det jobbigt, sedan spännande och inte alls så jobbigt. Nu har jag börjat känna nervositet och lite ångest. Inte så att jag inte vill fara, för det vill jag mer än något annat. Mer att jag har insett att det faktiskt är på riktigt och att det inte är länge kvar tills vi åker. Sitter och tittar på ryggsäcken som kommer att vara mitt liv en månad framåt. Vad har jag gett mig in på?! Spännande!!

Hallå! Vi är inne på sista dagen i månaden och på så vis är det mindre än en månad kvar innan tågluffen(!!!). Jag har gjort ett konto på instagram där jag och Maria kommer att lägga upp bilder från vår resa. Kommer dock inte avslöja namnet än då det först och främst inte kommer att sättas i bruk förrän vi far. Känns onödigt för er att veta det nu då.

 

Annars då? Livet rullar på. Har nu avbrukat dag två av fem som är fullspäckad med jobb. Kommer under dessa fem timmar jobba sammanlagt 57 timmar, varav det sista passet är på 30 timmar. Kommer att vara lagomt sliten torsdagkväll, men när jag nu är pigg och fräsch(PEPPAR PEPPAR) så sliter jag som ett djur. Vilket i sin tur kanske är varför jag blir sjuk hela tiden?

 

Ska försöka att börja lägga ut lite bilder snart. Har några på lager, men jag har inte förmått mig, eller haft tid, för att ägna en tanke åt bloggen. Ber hemskt mycket om ursäkt!

 

Jag är en sådan människa som fastnar för saker och håller fast vid dem ett bra tag. Väskor är ett utmärkt exempel på det. Jag behåller dem tills de faller sönder likt ett blött papper. Vilket jag även denna gång har lyckats med. Så jag tog mitt pick och pack, drog till stan och köpte mig en ny väska för en billig slant. Kändes ännu bättre då personalen var så otroligt trevlig att man blev helt varm. Det finns underbara människor här i världen!

 

Tiden bara rusar förbi och det börjar kanske vara dags att berätta vad som komma skall. Det är nämligen så att jag och Maria ska ut och tågluffa i det stora Europa. Det är med pirr i kroppen som jag skriver detta. Kan inte greppa det helt. Känns fortfarande rätt overkligt. Men när nu flyget till Amsterdam är bokat och flyget hem från Barcelona, kan jag inte mer än inse att detta faktiskt kommer att hända. Med start den 29:e april och stopp 2:a juni.

 

Ända sedan jag och Linn var till London i höstas har jag fått en försmak för att resa. Jag har alltid tyckt om det förut också, men det har alltid varit sol och bad-semestrar. Nu blir det något helt annat då vi gör precis som vi känner för. Åker(nästan) vart vi vill och tar dagarna som de kommer. Känns bara helt fantastiskt!

 

Jag vet inte hur mycket mer jag ska berätta för er. Detta får bli en liten teaser. Kanske kommer det mer information senare. Tills dess - ha det underbart!

Jag som trodde att jag skulle vara frisk - for good. Tji på mig. Efter gymmet i tisdags brakade kroppen ihop och jag låg i feber senare under kvällen. Trodde att det skulle vara en ytterligare febertopp, men så var inte fallet. Feber dagen efter, jobbade dock igår samt åt middag med några goa tjejer. Hemskt trevligt var det, men idag får jag lida då jag inte har någon röst, näsan droppar likt en kran och kroppen värker.

 

Inte nog med det så har jag haft lock för mitt högra öra nu i tre dagar?! Ni vet hur det är om man har varit på badhuset och man har fått in vatten i örat? Ungefär så känns det, som att något skvalpar omkring där inne, men aldrig kommer ut. Annars brukar det bli likt ett nigariafall ur örat mitt i natten när det släpper. Detta släpper aldrig. som grädden på moset hör jag likt i ett eko, så när folk pratar och jag lyssnar på musik, låter det som att alla har en bubbla i halsen. Rätt underhållande till en början, men nu börjar jag bli less. Brusar också likt ett hav i örat när jag snyter mig. Känns som att jag har en stor snorhög i huvudet som bara väntar på att få komma ut. Kul för er att läsa om mina konstiga sjukdomar och symptom, hehe. Det är dock det enda som händer i mitt liv just nu så ENJOY tills vidare. Om några månader händer det andra grejer mina vänner!

 

På återseende!

Sista dagen på årets första månad. Här sitter jag och har en fruktansvärd träningvärk. Var på gymmet igår med Erica. Var nio månader sedan jag steg ut från gymmet sist. Tror ni att jag var otränad? EN ANING, men inte så mycket som jag hade trott. Kändes hyffsat när jag kom hem, benen var lite slutkörda bara, men i morse. Då var det inte lätt att ta sig upp på morgonen, Magen krampade. Måste vara en utav de bästa ställena att ha träningsvärk på, nog för att det kanske är det mest smärtsamma.

 

Tanken var att jag och Malin skulle ut och åka skidor ikväll, men nu när kylan äntligen har kommit, så ska det verkligen vara isande kallt. Så kallt att det är nästan hurvigt att vara ute i spåret. Så istället blir det skräckfilm. Hade det varit en komedi hade det kommit tårar istället för skratt, på grund av magen då.

Skulle fara ut och åka skidor idag, men denna gång i Ursviken där jag annars alla andra år har brukat ta mina skidpass. Träffar en gammal man på väg till spåret, han påpekar att spåret är förstört på grund av skoterspår. Tänker att det ska gå lika bra ändå(samt vill jag inte skylla på dessa fantastiska fordon♥). Beger mig ut i spåret och känner direkt att det inte kommer att bli ett bra pass. Jag hade vallat skidorna fel. Gled fantastiskt bra, men inte bara framåt, utan även bakåt. Kommer fram till en lång nedförsbacke, känner att jag mest troligt kommer att falla, vilket jag såklart gör just för att det inte finns något spår att köra i. Åker bokstavligt talat ut i riset och trillar som om jag var med i Sällskapsresan. Förbannar de fantastiska fordonen hela vägen hem. Nästa gång kör jag till Skelleftehamn för att åka!

Dagarna bara springer iväg och jag hänger inte alls med. Snart är den första månaden, på detta nya år, slut och vi börjar på Februari. Vart tog Januari vägen egentligen?! En vecka sedan jag skrev sist och det kändes som att jag igår satt och knepade.

 

Försökte mig på att fota den nu vackra och vita naturen jag har utanför mitt fönster, men med -29 graders kyla skulle nog varken kameran eller jag förmå oss att vara ute i mer än fem minuter. Därefter hade vi sett ut som statyer. Huvva se kallt!

 

Nu börjar det dock bli mildare ute och det känns helt underbart! Nu kan jag bege mig ut och åka skidor PÅ RIKTIGT. Ni kan nog inte förstå hur mycket jag har längtat. Är svårt att förklara per ord och dessutom kanske långtråkigt för er som tycker att skidor är hemskt tråkigt. Synd för er som tycker så!

 

Den där frågestunden jag hade, ja den blev det ju inget av just för att INGEN ställde någon fråga. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Tror jag får skråta eller dylikt. Ingen vacker syn. Nu ska jag aldrig besvara några frågor ni har på tid och evigheter.

 

Tills dess, vi hörs när vi hörs!

Snön har fallit HELA helgen, alltså verkligen konstant hela helgen. Nog för att jag älskar snö, men det var precis som att Gud hällde hela snölasset över Ursviken. Helt plötsligt låg allt som jag har saknat under juletider där. Inte nog med detta så börjar jag äntligen *pepparpeppar* bli bättre i kroppen. Tror det var snön som påverkade det hela. Äntligen kan jag fara ut och åka skidor igen♥

 

De som känner mig väl vet att jag är en stor fantast av Te. Vet inte hur många olika sorter jag har nu, men det är perfekt med olika smaker och sorter. Mina vänner har varit duktiga på att ge mig te i julklapp så som i present och jag kan inte bli annat än överlycklig! Denna jul fick jag dock ett annorlunda tillbehör av min yngre bror. Den människan som kom på den måste även den vara ett stort fan av te, men insett hur otroligt blött och kletigt det kan bli med tesilarna som måste hamna någonstans när man är klar med dem. Jag fick då denna:

 

Nog för att det inte är så många som läser min blogg, men jag tänkte att jag kunde ha en liten frågestund där ni får ställa alla möjliga frågor. Kommer såklart inte svara på frågor som jag känner blir allt för personliga, men annars är det bara att ställa alla möjliga frågor! Jag kommer att ha söndag som minsta tid(just för att jag har så få som kikar in hehe), sedan får vi se hur många frågor jag har fått in. Ställ nu några kluriga och roliga frågor!!

Ett år sedan jag skrev sist. Känns fruktansvärt länge sedan. Har velat skriva något flera dagar, men när jag väl har satt mig har jag helt ärligt inte vetat vad jag ska skriva om. Visserligen kan jag skriva om mitt ack så spektakulära liv med ont i magen och en ständig bakfylla. Det är nämligen så det har känts de senaste dagarna. Inte för att jag dricker alkohol dagarna i ända. Jag tror nämligen att små bakterier har bosatt sig i huvudet och partajar där likt dårar. Låter som att jag är schizo, vilket jag mest troligt inte är. Men jag blir less.

 

Idag har dock magen varit underbar med mig, även fast hjärnan varit tre sekunder efter. Tankarna rullar på, men handligarna går lite trögre. Låter som att jag har en stroke på G och jag skulle inte bli chockad. Vilket i sig är hemskt om det nu skulle vara så, men ni förstår min tanke, förhoppningsvis.

 

Så nu kör jag på för fulla muggar igen. En bra start på det nya året som bjuder på oändliga möjligheter. Jag har inte skrivit någon lista(än), men jag har flera punkter som jag ska försöka att göra. Ha den inställningen och sedan se vad som händer. Blir en punkt inte gjord får jag inte se det som ett misslyckande, bara en liten försening.

 

2013 var ett lärorikt år för mig. Ett utav de åren då jag lärde känna mig själv som bäst. Mina styrkor och mina svagheter. Nya människor entrade mitt liv, likt gamla bekantskaper försvann. Glädje och sorg, misslyckanden och framgångar. Jag skulle inte säga att 2013 var ett år att tänka tillbaka till och minnas som en varm känsla i hjärtat, men att titta tillbaka till och känna en styrka som jag förhoppningsvis tar med mig till detta, nya år.

 

Sedan, som alltid, ska jag försöka bli bättre på att blogga!

 

På återseende fina människor!♥

God Jul på er! Lite sent ute, så egentligen blir det god fortsättning om man ska vara petig. Hoppas er jul har varit riktigt bra! Jag har haft det superbra då jag har fått komplettera jobb med julfirande. Att jobba dessa röda dagar gör det verkligen synligt på lönebeskedet. Även fast det känns tungt. Då andra ligger hemma och trycker godis, ser på film och bara njuter jobbar jag på. Jag kan ändå inte klaga då det är mysigt att jobba under julen. Det blir lugnare och brukarna är så hoppfulla över alla julklappar och mat. Som alla andra är.

 

Jag har dock den senaste tiden haft problem med att äta. Något tokigt hade jag i kroppen, men magsjuka var det mest troligt inte då det inte kom något från båda hållen. Ändå mådde jag fruktansvärt illa, inte på det sättet då man har magsjuka egentligen, jag var illa på det sättet att jag har haft febertoppar var och varannan dag, ständig yrsel och som sagt problem med att få i mig maten. Perfekt, tänkte jag då julen kommer med alla smaskigheter. Jag som lever för att äta. Min stora passion i livet mer eller mindre. 

 

Veckan före julafton var jag tvungen att stanna hemma från jobbet för att jag mådde så dåligt. Fick antibiotika utskriven. Sakta men säkert blev det bättre, så lagom till julafton var aptiten mer eller mindre tillbaka. Tror inte jag har varit så lycklig över att få äta som jag var då. Veckan före kunde jag få ångest för att äta, men nu ser jag fram emot varje måltid som om den skulle vara min sista. Den stora frågan är varför jag inte rullar fram och då tackar jag magen för att jag mest troligt måste ha en väldigt bra förbränning!

 

Det är med en klump i magen(och halsen för tillfället då den mer eller mindre är igentäppt med slem) som jag börjar inse att julen kommer allt närmre. Inte för att jag har något emot julen, jag är snarare tvärt om. I Augusti började jag lyssna på julmusik och jag är fortfarande inte less. Det jag syftade på var att på fredag är det den 13:e - kröningen av 2013 års lucia. Alla fina stunder tillsammans, utveckligen från att låta som en hönsgård till att idag stå och känna sig fruktansvärt stolt över hur bra det låter. Att få umgås med dessa fantastiska människor nästan varje dag, man blir bortskämd.

 

Ikväll är våra sista framträdanden innan luciadagen. Klumpen i halsen är ingenting emot klumpen i magen som växer sig allt större. Att få hålla på med sådant man älskar och dela den glädjen med människor som känner samma sak, det är helt underbart!