Ja hur är det egentligen?

Jag känner att mina känslor bara far upp och ner som i en berg-och dalbana. Allt går inte som man har tänkt sig, så är det aldrig. Även fast det handlar om bra och dåliga saker. Jag har isett det nu, man lär sig av sina misstag. Det är så man faktiskt lyckas här i livet. Man kan inte alltid få allting perfekt, men för det betyder det inte att man kan ligga och lata sig, kämpa för det du vill och du kommer att lyckas med det mer eller mindre. Alla har vi våra sörje/glädje/ilske-perioder. Då alla känslor bara vill ut. Försök att få ut dom, stäng inte inne dom. Det mår du bara mer dåligt utav och när du tillslut inte kan hålla det längre så går det åt skogen. Då kommer allt på samma gång och det är 100 x mer pinsamt, tro mig.

Varför skriver jag det här nu då? Egentligen känner jag att jag bara vill skriva av mig och få mig att lyssna på mig själv. Många säger att jag ska göra det, so why not? Det är alltid värt ett försök. Försöker man inte här  i livet kan man inte uppnå någonting heller.

Jag vet inte vad som kommer att hända efter det här inlägget. Det kommer bli betydligt fler känsloinlägg, det känner jag på mig. För det kommer jag inte att deppa ihop. Nej nej. Vill bara förvarna er som hatar känsloinlägg att det kommer  kanske bli mer inlägg. Vad vet jag?

Küsse

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Ska jag komma ihåg dig?

E-postadress: (visas bara för mig)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback