En ny start på livet
Känner att nervositeten smyger sig på.. Jag som var så avslappnad förut? Var dock värst då jag skulle säga hejdå till Linnea och Elin ikväll. Då, precis då, insåg jag att vi inte kommer att gå med varandra längre. Efter fyra fina högstadieår, kommer vi inte att gå med varandra längre. Kändes väldigt tungt. Måste dock kännas väldigt tungt för Elin och Linnea som har lyckats hålla ihop sedan dagis, alltså gått med varandra sedan dom var 3-4år?! Det är väldigt bra gjort eniligt mig!
Men hur som helst började jag inse att gymnasietiden kommer att vara väldigt lönande, för ens sätt att utvecklas såklart, men också i sitt sätt att vara. Eftersom jag inte har hamnat med en enda själ jag känner kommer detta att bli extra jobbigt, eller svårt kanske man kan säga. Då har man inte den där sk. "Pelaren" att luta sig mot, alltså att ha någon man kan vara med de första veckorna. Nu har jag inte det och måste då vara mer utåtriktad än vad jag nu är (som då kan tolkas som ganska lite). Det lönar sig i slutändan antar jag. Jag ska ändå gå tre hela år med dessa människor, så de första veckorna får man nog tåla att känna sig lite ensam, men man kommer att se dem i princip varenda dag i tre år, så man måste väl ändå få någon slags kontakt med dem? . Göra projekt osv. så det lär väl gå an ändå. Visst, man kanske inte blir bästa vänner med de, kanske inte ens vänner som kan ses utanför skolan, men bara man kan umgås med dem. Man har ju trots allt kvar sina gamla vänner.
Så för er som är oroliga för gymnasiet. Försök att samla er och tänk inte bara på det negativa. Det finns en massa, massa, positiva saker också. Kan dock inte påstå att jag själv inte är nervös, för det är jag just nu, men det lär bli bättre sedan.
Här har vi då mitt vackra schema. Seeenaaa dagar vill jag lova!
Küsse
Men hur som helst började jag inse att gymnasietiden kommer att vara väldigt lönande, för ens sätt att utvecklas såklart, men också i sitt sätt att vara. Eftersom jag inte har hamnat med en enda själ jag känner kommer detta att bli extra jobbigt, eller svårt kanske man kan säga. Då har man inte den där sk. "Pelaren" att luta sig mot, alltså att ha någon man kan vara med de första veckorna. Nu har jag inte det och måste då vara mer utåtriktad än vad jag nu är (som då kan tolkas som ganska lite). Det lönar sig i slutändan antar jag. Jag ska ändå gå tre hela år med dessa människor, så de första veckorna får man nog tåla att känna sig lite ensam, men man kommer att se dem i princip varenda dag i tre år, så man måste väl ändå få någon slags kontakt med dem? . Göra projekt osv. så det lär väl gå an ändå. Visst, man kanske inte blir bästa vänner med de, kanske inte ens vänner som kan ses utanför skolan, men bara man kan umgås med dem. Man har ju trots allt kvar sina gamla vänner.
Så för er som är oroliga för gymnasiet. Försök att samla er och tänk inte bara på det negativa. Det finns en massa, massa, positiva saker också. Kan dock inte påstå att jag själv inte är nervös, för det är jag just nu, men det lär bli bättre sedan.
Här har vi då mitt vackra schema. Seeenaaa dagar vill jag lova!
Küsse
Kommentarer
Trackback