Always on my mind always in my heart

När jag var ute och fotade så träffade jag en riktigt trevlig gammal man som började prata med mig. Att han varje dag, vid varje klockslag, alltid vad ute och gick för att se solen gå ned. Han berömde mig även för att inte hålla mig inne utan njuta av Ursvikens vackra solnedgång och att jag skulle lägga den på minnet genom en bild. Han gav mig även beröm för mitt utseende. Ändå stod jag är helt osminkad med mitt fagra ansikte. Jag tackade och bockade och han fortsatte med sin färd. Det fick mig att tänka på om jag kommer att stanna kvar här i Ursviken och njuta av solnedgången varje kväll om 60 år. Kommer Ursviken att finnas då?

Jag begav mig så småningom hemmåt efter en riktigt spännde fotografering med plums i djupsnön och kalla vindar. Dock fick sparken upp värmen i mig så när jag kom hem var jag genomsvettig, på kroppen med ansiktet var kallt. En ytterst obehaglig känsla. Hur som helst gick jag in och kollade genom bilderna och insåg att de inte alls behövdes redigeras. Så bilderna jag la upp i förra inlägget är original. Lite stolt blev man väl. Därefter har jag bara spelat GH och inte gjort ett enda skit - och det känns wunderbar!

Nu har jag duschat och fixat till mig. Snart sticker jag till Simon för att vara med honom, Olivia, Erica, Adam och säkert några fler också. Blir nog super! :)


Kommentarer
Postat av: Anonym

Inte konstigt att han berömde dig för ditt utseende :) Du är faktiskt väldigt snygg

2010-12-11 @ 23:37:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Ska jag komma ihåg dig?

E-postadress: (visas bara för mig)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback