Madelené Karlsson - Livet i norrland!

När jag stod och väntade på bussen hem, lyssnandes på den ljuva musiken som flödade genom lurarna fick jag ett sms av en klasskamrat. Mina kalla fingrar tog upp den snart ett år gamla mobilen som lyste svagt, redo att åter igen bli mörk. Jag klickade upp meddelandet och på sms:et stod det att han, vid namn Fredy, hade sett mig där jag stod, på busshållplatsen. Jag kollade mig omkring, som så många också gör och letade efter en überglad Fredy. Ingen syntes. Jag svarade och frågade hur han kunde se mig. Stoppade ner mobilen i fickan och kände åter igen hur kylan kröp sig under jackan, under tröjan och in på min hud. Jag skakade till och bytte låt till en mer sprallig i hopp om att den skulle göra mig varm på något sätt. Några minuter senare klickar mobilen till och jag har fått ett svar "Det är inte så svårt att känna dig och ditt hår, haha". Ett sms som fick mig att le.

Haha, visst gjorde jag det en aning dramatiskt? Som ni redan vet så känner folk igen mig på mitt hår och I have no idea why?! Så spännande och intressant är det väl ändå inte?

Jag och Elmira hade iallafall en riktigt mysig kväll med supermycket popcorn, god saft och två riktigt bra filmer som väckte minnen. Lejonkungen 1 och 2. Några tårar fälldes till och med då vi såg ettan. Jag är en väldigt stor fanatiker till disneyfilmer och de kan få mig att börja gråta väldigt lätt. Kan säga att om någon hade filmat oss skulle jag nog skrattat åt den bilden i evigheter. Inte ofta man ser två 17-åringar som gråter till disneyfilmer, eller hur?

Nu ska jag lägga mig och läsa lite, sedan ska jag vila upp mig inför morgondagen. Ska vara en hårt arbetande kvinna som ni redan vet!