Madelené Karlsson - Livet i norrland!

Jag kan nog inte riktigt sätta fingret på vad som är så bra i mitt liv just nu. Hösten är på ingång och det är nu folk brukar bli deprimerade. Speciellt de som inte har någon nära och kär vid sin sida. Visserligen känner jag också av ensamheten, men jag kan inte säga att jag mår dåligt av det. 

 

Av alla saker jag har varit med om under mitt liv, så kan jag inte säga att jag hade velat byta bort något där jag sitter idag. Det är av händelserna man formas och vad man tar till sig, samt väljer bort, som skapar den individen man är. Jag anser givetvis inte att jag är perfekt. För vad är perfektion i någon annans ögon, då smaken är som baken, delad. Vi har alla olika åsikter och synpunkter på saker i livet. Vad som är så sjukt gott att äta en lördagkväll, eller vad som är obehagligt att titta på. Hur ska man då kunna komma fram till något som är perfektion i allas ögon?

 

De senaste dagarna har jag insett hur lyckigt lottad jag är. Jag har en familj som älskar mig, vänner som stöttar mig i alla lägen och ett jobb som jag alltid älskar att fara till. Att sedan känna mig fullkomligt nöjd med mig själv, det kan jag nog inte säga. Men varför ska jag haka upp mig på det, egentligen? Varför lägga ner energi på att jag inte skulle passa i den speciella klänningen(som jag för övrigt aldrig använder haha), då jag hellre skulle känna mig sjukt snygg i ett par andra jeans och en fräsig t-shirt till.

 

Under många år av mitt liv har jag jämfört mig med hur människor ser ut och vad andra passar i. Det finns många kläder och kroppsformer jag skulle dö för, men varför inte utnyttja tillgångarna jag själv har fått? Varför inte köpa ett sjukt snyggt par jeans som framhäver min rumpa, eller en mascara som öppnar upp mina ögon? Vi människor inriktar oss för mycket på vad som är fel med oss själva, då vi istället kan bygga upp det vi är sjukt nöjda med. 

 

Givetvis är det svårt att ändra på sig under en dag. Att bygga upp självkänslan att känna sig trygg, eller självförtroendet att våga gå fram till den där speciella människan man alltid har spanat in. Det är två stora saker som tar tid och med tiden lär man känna sig själv bättre och på så vis blir en starkare människa.

 

Jag känner att under det här året har jag vuxit som människa. Känner mig mer mogen och kunna stå för mig själv, utan att fundera på vad andra ska tycka och tänka. Tycker de illa om mig? Ja, då får de lägga sin energi på att tycka illa om mig. Medan jag ska lägga energin på sådant som får mig att må bra.

 

Jag har mycket kvar att lära och är fortfarande ung. Många dåliga val i livet kommer jag säkert göra, men de valen kommer att forma mig till en förhoppningsvis, bättre människa. En människa som mår bra i sig själv och väljer att gå emot strömmen gällande kroppsideal och hur man ska våga vara sig själv i dagens, kritiska samhälle.

 

Ta hand om er där ute♥