Madelené Karlsson - Livet i norrland!

En produktiv dag idag. Började med att jag inte kunde sova då jag är fruktansvärt nervös inför resan, på ett positivt sätt. Så jag har hunnit packa, tvätta, handla, baka och ska nu snart börja med middagen. Allt för att komma på andra tankar för en liten stund, annars lär det sluta med att jag får en hjärtattack. Just nu ligger pulsen på 200 och lär göra det fram tills imorgon.

 

Detta kan bli det sista inlägget under min livstid om jag dör där borta. Vilket jag mest inte tror, eller för den delen hoppas på. Jag har blogg.se appen, men om jag kommer att använda den är en annan femma. Ni får se helt enkelt. Annars får ni följa mig och Maria på vår instagramprofil!

 

Ha det helt fantastiskt!♥

Hej vänner! Idag är det fredag och solen strålar med sin närvaro, som den dessutom har gjort hela veckan. Känns fantastiskt underbart! Värmen är verkligen på ingång och det syns tydligt på min ansikte som nu mer liknar en stekt tomat. Att jobba i stugan idag under strålarna gjorde nog inte ansiktet mindre rött, meen det är bara att härda!

 

Som skrivet är det fredag idag och det innebär att det är FYRA dagar kvar innan vi åker vidare mot Amsterdam. Kan fortfarande inte riktigt fatta det. Tidspessimist som jag är har jag förvånansvärt inte börjat packa allt? Visserligen vet jag precis vad jag ska ha med mig, men när kläderna är framme kommer det bli kaos i huvudet. Då är det ännu mer på riktigt.

 

Jag har träffat vänner som undrar vad vårt instagramkonto heter där vi kommer lägga upp bilder. Det börjar väl bli dags att avslöja det nu. Användaren är fortfarande privat, men ni som vill följa kan begära det fram tills tisdag då vi öppnar upp profilen och den blir offentlig! Den heter följande: traveleuropebytrain . Välkomna att följa den!

Det är drygt en vecka kvar tills jag och Maria far ut på nya äventyr. JAG som är tidspessimist och har kontrollbehov, till den milda grad att jag vill veta när, hur, var och varför. Nu ska vi ut och ta dagarna som de kommer, lite Carpe Diem över det hela, men fortfarande ingen planering om vart vi ska bo. Bara hur tågrutten kommer att vara. Från början kändes det jobbigt, sedan spännande och inte alls så jobbigt. Nu har jag börjat känna nervositet och lite ångest. Inte så att jag inte vill fara, för det vill jag mer än något annat. Mer att jag har insett att det faktiskt är på riktigt och att det inte är länge kvar tills vi åker. Sitter och tittar på ryggsäcken som kommer att vara mitt liv en månad framåt. Vad har jag gett mig in på?! Spännande!!