Madelené Karlsson - Livet i norrland!

God förmiddag! Håller just nu på att packa för fullt. Far nämligen ner till Stockholm idag och stannar tills på söndag. Kommer att bli riktigt riktigt bra! Ska då ner för att träffa min syster, men även Elmira som har tagit sitt pick och pack och flyttat dit ner(om ni inte visste det sedan tidigare då). Dock far jag inte ensam! Jag far med min vän Magnus som även han har angelägenheter nere i den stora staden. Så vi passade på att slå resorna ihop helt enkelt. Är ju alltid trevligt att resa med någon man känner! :)

 

Hoppas ni får det kanonbra här uppe(eller nere, beror väl på hur många från södra Sverige som läser min blogg) så hörs vi på söndag om jag inte bloggar via mobilen! ♥

Något som ligger mig varmt om hjärtat är mat och alla former av mat - eller den delen av matkulturen jag har smakat. Sniglar i mina öron låter inte särskilt lockande, men då är det tur att smaken är som baken - delad på hälften!

 

Inte nog med det så lever jag i ett samhälle där det finns tokmånga dagar där man ska äta, kanelbullens dag, kladdkakans dag, Alfred Nobel(nobelbakelsen ni vet), påsk, julafton och semmeldagen! Är det något jag gillar så är det semlor. Nog för att det låter rätt suspekt med en brödbit, toppad av grädde och mandelmassa i. Dock blir hela denna blandning som en smakorgasm i min mun och jag kan inget annat än äta dem i mängder. Jag har nog ätit emot tio stycken under denna "högtid". Tur är väl att jag gymmar, annars hade jag mest troligt rullat fram.

 

Hallå! Min dator är tillbaka och jag kan inte säga annat än att det känns skönt. På något sätt blev det som tomt i mitt rum. Sedan har jag inte kunnat kolla in de senaste bilderna jag har tagit, men nu ska jag försöka att ta tag i det. Dock kommer det nog inte bli idag. Vädret är kanoners, så jag ska bege mig mot stan för att gå på en prommis med Julia. Sedan blir det att umgås med Sara ikväll! Gäller att passa på då man är ledig så att säga.

 

Hoppas allt är toppenbra med er. På återseende!

En tanke som har slagit mig och som jag har gått och funderat och grubblat på är vilka otroliga krav vi ställer på oss själva och andra! Detta är såklart en fråga som jämt och ständigt kommer upp, men jag kan inget annat än att reagera på den och försöka att ta någon slags ställning. Men det var såklart något som verkligen fick glöden att brinna, så som med mycket annat.

 

Det var när jag var med en kompis, vi satt och pratade och hon bryter tillslut ihop och säger "Jag måste gå ner i vikt för att en kille ska kunna bli intresserad av mig!". Där blev det stopp i backen, time out, grädden på moset och pricken över i:et. Det har väl alltid funnits krav om huruvida vi människor ska se ut och agera för att bli accepterade i samhället, men detta var för mig droppen.

 

Vi har ju alltid våra perioder då vi känner oss mindre säkra i oss själva och att jämföra sig med andra är väl något var och varannan människa gör, dagligen. Jag kan själv sätta mig i den kategorin där jag kan känna ibland "Ursch så jag ser ut idag, hyn är fruktansvärd och jag känner mig sjukt stor". Man måste tillåta sig själv att ha de dagarna, för att sedan kunna bygga upp självkänslan med att framhäva det man tycker om med sig själv istället!

 

Jag har, sedan jag var 9 år, haft dålig hy i form av finnar. Detta till viss del på grund av gener, men även puberteten och har på så vis dragit tillbaka mig väldigt mycket. Tankar har tagit form och jag har helt enkelt inte känt mig vacker då det enda jag har tänkt på var hur min hy var, dag för dag, men i det stora hela så är det bara Jag som tänker på det. Såklart folk lägger märke till det, men kanske inte lägger ner mer energi på det. Medan jag går omkring och undrar om folk ska tycka om mig för att jag har acne. Istället för att framhäva det jag tycker är snyggt med mig själv! Jag tycker till exempel att jag har fina ögon, läppar och en rätt hyffsad rumpa och försöker istället framhäva det och vara sjukt nöjd över det!

 

Så, tillbaka till min kompis och min frustration. Hon är en fantastisk människa på många sätt och har en superfin personlighet, varför ska hennes vikt påverka henne att träffa en partner? Hon ska inte behöva gå ner i vikt för att en kille ska titta åt hennes håll och en kille ska inte behöva vara vältränad för att tjejerna ska suckta efter honom. I längden är det insidan som räknas, även om jag såklart kan säga att utsidan spelar roll. Men för det behöver man inte se ut som en supermodell, det är snarare utstrålingen som gör skillnaden, i alla fall för mig!

 

Jag tycker bara att det är så synd att vi ska bli så provocerade av alla kändisar som jämt och ständigt ser helt strålande ut i filmer, serier eller på konserter. De är människor också och har minst lika mycket komplex som oss andra. Energin man lägger på att jämföra sig med andra kan ägnas till så mycket bättre saker! Det finns en människa för varje människa och då gäller det inte utseendet. Du ska helt enkelt hitta den personen som har en själ som speglar din egen och som du känner dig framför allt trygg med. Inga onödiga krav, bara kunna vara den du är och vara sjukt stolt över dig själv på köpet. Känna dig helt fantastisk!

 

Ta hand om er där ute, män som kvinnor och tänk på att vi inte ska behöva ändra oss för att hitta den vi kommer att spendera livet med. Den personen ska tycka om en, precis som den man är! Lägg inte energi på att fundera på vad människor ska tycka om dig, när du istället kan lägga ner energi på dig själv och ditt välmående!

 

Jag skriver ett snabbt inlägg nu när min dator faktiskt känner för att samarbeta. Tog kanske 20 minuter och 30 omstarter för att få igång den. Tror att den har börjat göra sina sista inloggningar på facebook snart. Den har varit mig trogen i snart tre och ett halvt år, men börjar bli gaggig då den inte tror att den har varken en hårddisk eller programvara. Kan säga att det var nådigt spännande att försöka få över alla mina bilder på över 50 GB på massor av USB-minnen. Blev rätt många om man säger så:) Så nu ska jag strax bege mig in till stan för att köpa mig en extern hårddisk som jag kan lagra alla mina bilder på och annat man vill spara. Sedan får vi se hur det går för min älskling...

 

Hoppas att ni för övrigt får en fin alla ♥ dag! 

 

Tjatja bloggen! Wazzup dawg?! Näe, ursch vad jag är slut. Gymmade i en och en halv timma på morgonen och blir sedan inkallad på jobb. Så det var bara att bege sig hemåt för att få i sig mat i kistan och sedan bege sig mot jobbet. Inte nog med det så ska jag jobba 7.30 - 14.00 imorgon. Är iofs bara 6,5 timma, meeeen jag kände inte mig superpeppad. Dock får jag bara ta tag i kragen(som jag inte har på mig) och bege mig. Det är tur att jag har ett roligt jobb, istället för ett jobb på kontor. Skulle jag nog aldrig klara av.

 

Dock finns det två saker som händer i veckan, som i alla fall gör mig taggad och det är imorgon. Alla ♥ dag. Fast då är ju jag forever and ever alone, men jag ska gå umgås med två utav mina favoriter då det vankas finmiddag tillsammans. Kan inte bli annat än bra! Dessutom ska jag på Melodifestivalen här i Skellefteå på lördag. Fick det i julklapp av min familj. Så middag före och sedan Mello. Kommer bli riktigt bra känner jag! :)

 

Godkväll bloggen! Hur är läget? Med mig är det helt okej, är rätt sliten efter dagens ståhej. Jag har nämligen hjälpt pappa att lägga golv. Vilket har betytt att jag har kånkat på golv upp för trappen, flyttat diverse möbler och annat. Ett riktigt gympass med andra ord. Klagar icket, men är sliten. Så ikväll blir det att lägga sig tidigt. Vilket det i och för sig blir ändå då jag börjar jobba 8 imorgon. Taggad tjej här!

 

En natt med ruskigt dålig sömn och jobb mellan 8-15 var ingen höjdare kan jag lova er. Sitter nu här och är halverst död. Eller inte bara halverst, jag däckade bokstavligt talat i soffan när jag kom hem. Så ikväll kommer jag lägga mig tidigt, förhoppningsvis eller något liknande. Var som bara det jag ville komma med en dag som denna. Ni vet att jag är vid liv. På återseende!

Är det något jag älskar här i världen så är det choklad och saltlakrits. Tror ni inte att någonting som var som gudariket för mig förra året har kommit tillbaka? Jo, min älskade Marabou Black!!

Jag tänkte bara kika in och säga att min älskade mormor nu har åkt in på akuten och ligger inne för tredje gången. Börjar på samma sätt som det gjorde för farmor för ganska precis ett år sedan. Vi vet ännu inte hur det är med henne. Mormor och morfar bor trots allt 1,5 timma ifrån oss, så det är svårt att hälsa på henne. Men jag håller tummar och tår för att detta ska gå vägen. Jag hoppas ni håller tummarna och tårna med mig♥