Madelené Karlsson - Livet i norrland!

Sista dagen på årets första månad. Här sitter jag och har en fruktansvärd träningvärk. Var på gymmet igår med Erica. Var nio månader sedan jag steg ut från gymmet sist. Tror ni att jag var otränad? EN ANING, men inte så mycket som jag hade trott. Kändes hyffsat när jag kom hem, benen var lite slutkörda bara, men i morse. Då var det inte lätt att ta sig upp på morgonen, Magen krampade. Måste vara en utav de bästa ställena att ha träningsvärk på, nog för att det kanske är det mest smärtsamma.

 

Tanken var att jag och Malin skulle ut och åka skidor ikväll, men nu när kylan äntligen har kommit, så ska det verkligen vara isande kallt. Så kallt att det är nästan hurvigt att vara ute i spåret. Så istället blir det skräckfilm. Hade det varit en komedi hade det kommit tårar istället för skratt, på grund av magen då.

Skulle fara ut och åka skidor idag, men denna gång i Ursviken där jag annars alla andra år har brukat ta mina skidpass. Träffar en gammal man på väg till spåret, han påpekar att spåret är förstört på grund av skoterspår. Tänker att det ska gå lika bra ändå(samt vill jag inte skylla på dessa fantastiska fordon♥). Beger mig ut i spåret och känner direkt att det inte kommer att bli ett bra pass. Jag hade vallat skidorna fel. Gled fantastiskt bra, men inte bara framåt, utan även bakåt. Kommer fram till en lång nedförsbacke, känner att jag mest troligt kommer att falla, vilket jag såklart gör just för att det inte finns något spår att köra i. Åker bokstavligt talat ut i riset och trillar som om jag var med i Sällskapsresan. Förbannar de fantastiska fordonen hela vägen hem. Nästa gång kör jag till Skelleftehamn för att åka!

Dagarna bara springer iväg och jag hänger inte alls med. Snart är den första månaden, på detta nya år, slut och vi börjar på Februari. Vart tog Januari vägen egentligen?! En vecka sedan jag skrev sist och det kändes som att jag igår satt och knepade.

 

Försökte mig på att fota den nu vackra och vita naturen jag har utanför mitt fönster, men med -29 graders kyla skulle nog varken kameran eller jag förmå oss att vara ute i mer än fem minuter. Därefter hade vi sett ut som statyer. Huvva se kallt!

 

Nu börjar det dock bli mildare ute och det känns helt underbart! Nu kan jag bege mig ut och åka skidor PÅ RIKTIGT. Ni kan nog inte förstå hur mycket jag har längtat. Är svårt att förklara per ord och dessutom kanske långtråkigt för er som tycker att skidor är hemskt tråkigt. Synd för er som tycker så!

 

Den där frågestunden jag hade, ja den blev det ju inget av just för att INGEN ställde någon fråga. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Tror jag får skråta eller dylikt. Ingen vacker syn. Nu ska jag aldrig besvara några frågor ni har på tid och evigheter.

 

Tills dess, vi hörs när vi hörs!

Snön har fallit HELA helgen, alltså verkligen konstant hela helgen. Nog för att jag älskar snö, men det var precis som att Gud hällde hela snölasset över Ursviken. Helt plötsligt låg allt som jag har saknat under juletider där. Inte nog med detta så börjar jag äntligen *pepparpeppar* bli bättre i kroppen. Tror det var snön som påverkade det hela. Äntligen kan jag fara ut och åka skidor igen♥

 

De som känner mig väl vet att jag är en stor fantast av Te. Vet inte hur många olika sorter jag har nu, men det är perfekt med olika smaker och sorter. Mina vänner har varit duktiga på att ge mig te i julklapp så som i present och jag kan inte bli annat än överlycklig! Denna jul fick jag dock ett annorlunda tillbehör av min yngre bror. Den människan som kom på den måste även den vara ett stort fan av te, men insett hur otroligt blött och kletigt det kan bli med tesilarna som måste hamna någonstans när man är klar med dem. Jag fick då denna:

 

Nog för att det inte är så många som läser min blogg, men jag tänkte att jag kunde ha en liten frågestund där ni får ställa alla möjliga frågor. Kommer såklart inte svara på frågor som jag känner blir allt för personliga, men annars är det bara att ställa alla möjliga frågor! Jag kommer att ha söndag som minsta tid(just för att jag har så få som kikar in hehe), sedan får vi se hur många frågor jag har fått in. Ställ nu några kluriga och roliga frågor!!

Som ni kanske har märkt så har fotandet kommit lite åt sidan. Jag har verkligen försökt och försökt och försökt OCH försökt. Men känslan har inte infunnit sig. När den sedan har kommit till mig, då har det oftast varit mörkt ute och chansen att få till en bra bild med inomhusljus är för mig inte lika stor chans som dagsljus. Det är nog den enda nackdelen med vintern. Man har inte många timmars dagsljus och då jobbar oftast jag.

 

Jag har lovat mig att detta år verkligen försöka ta tag i detta. Porträttfotografering har alltid varit något jag har tyckt om, men det är inte lätt att haffa folk i denna årstid då alla "ser ut som snövit och har påsar under ögonen". Så jag försöker att nå ut till er, finns det någon i Skellefteåområdet, som skulle vilja bli fotograferad? Ni skulle göra mig en tjänst, då jag som sagt vill utvecklas och bli bättre inom det området!

 

Ett år sedan jag skrev sist. Känns fruktansvärt länge sedan. Har velat skriva något flera dagar, men när jag väl har satt mig har jag helt ärligt inte vetat vad jag ska skriva om. Visserligen kan jag skriva om mitt ack så spektakulära liv med ont i magen och en ständig bakfylla. Det är nämligen så det har känts de senaste dagarna. Inte för att jag dricker alkohol dagarna i ända. Jag tror nämligen att små bakterier har bosatt sig i huvudet och partajar där likt dårar. Låter som att jag är schizo, vilket jag mest troligt inte är. Men jag blir less.

 

Idag har dock magen varit underbar med mig, även fast hjärnan varit tre sekunder efter. Tankarna rullar på, men handligarna går lite trögre. Låter som att jag har en stroke på G och jag skulle inte bli chockad. Vilket i sig är hemskt om det nu skulle vara så, men ni förstår min tanke, förhoppningsvis.

 

Så nu kör jag på för fulla muggar igen. En bra start på det nya året som bjuder på oändliga möjligheter. Jag har inte skrivit någon lista(än), men jag har flera punkter som jag ska försöka att göra. Ha den inställningen och sedan se vad som händer. Blir en punkt inte gjord får jag inte se det som ett misslyckande, bara en liten försening.

 

2013 var ett lärorikt år för mig. Ett utav de åren då jag lärde känna mig själv som bäst. Mina styrkor och mina svagheter. Nya människor entrade mitt liv, likt gamla bekantskaper försvann. Glädje och sorg, misslyckanden och framgångar. Jag skulle inte säga att 2013 var ett år att tänka tillbaka till och minnas som en varm känsla i hjärtat, men att titta tillbaka till och känna en styrka som jag förhoppningsvis tar med mig till detta, nya år.

 

Sedan, som alltid, ska jag försöka bli bättre på att blogga!

 

På återseende fina människor!♥